Det är inte en trend. Det är en riktning.
Av Den Portugisiska Vinklubben | Maj 2025
Vi säger det ganska ofta. Nya Portugal Men vad menar vi egentligen?
Är det en naturvinsbar i en före detta verkstad? Ett portugisiskt kök där fiskgryta möter fermenterad purjolök? En pastél de nata som serveras till klubbmusik i ett konstgalleri? Ja, men också nej.
För det handlar inte om något som är nytt för sakens skull. Det handlar om en generation som inte försöker göra upp med det gamla – utan göra det ärligt. Vända sig mot rötterna, gräva där man står, och sedan skapa något som känns. På riktigt.
Nya Portugal beskriver ett land vars vinkultur förändrats på allvar senaste tio åren. Den är stadigt förankrad i tradition och inhemska druvsorter, men med blicken framåt och för första gången riktad bortom landets egna gränser.
Det mesta gör ju det och just nu rör det sig i vingårdarna. Dem mest eftertraktade druvorna kommer inte längre från industriella gårdar som planterade Bordeauxkloner på 60 och 70-talet med syfte att exportera frukt. Nu är det små odlingar som gäller med inhemska druvsorter som folk utanför byarna inte kan uttala. Det pratas mindre och mindre om dem stora vinhusen i Douro och Alentejo. Mer och mer om dem kalkiga jordarna i Bairrada, sluttningarna i Dão och den unga generationen från Lissabon.
Förr i världen så associerades portugisiska viner med en hårt arbetad stil, stor kropp och nya fat var ett mått för komplexitet. Idag representerar vinet platsen, människorna och omsorgen. Med hjälp av internationella vintrender och en befolkning som äntligen haft möjlighet att resa utanför landets gränser har en helt ny värld öppnats upp. Nu tar man vara på den fina frukten som alltid har odlats i landet på ett helt annat sätt.
Och det vackra? Det känns inte som något nytt. Det känns bara som att det blivit mer äkta.
Vi ser det mer och mer. Den yngre generationen har fått ärva industriella vinhus och vill nu göra någonting av det som för dem ger mer mening och livskvalitet. Ett strålande exempel är Quinta Várzea da Pedra som drivs av Tomás Emidio. När man besöker dem kalkiga jordmånerna och välskötta ekologiska gårdarna imponeras man av historierna om vad som än gång var på gården och antalet liter som producerades och druvor som köptes.
Idag skördas allting manuellt och sköts med en otrolig kärlek till naturen och förhöjda dryckesupplevelser. Från massproduktion så görs det istället några få tusen (från 1 200 upp till 5 000) flaskor av olika cuvéer.
Och hur påverkar det vinet? Enormt såklart. Hantverket och omsorgen ger otroliga resultat. Vården av odlingen ger finare frukt och varsamheten i vinhuset får ut det mesta av druvorna som blir till vin. Efter att man väl upplevt dessa hantverksviner så går det inte att dricka annat igen och vi tror att det är just den upplevelsen som är med och driver den stora vågen i landet.
Nya Portugal rör sig överallt. I keramiken. I musiken. I hur folk startar företag. Det är små producenter som gör saker långsamt, medvetet, nära. Det är människor som planterar skog istället för att trycka etiketter. Det är barer som också är bokförlag. Gallerier som är restauranger. Kollektiv där maten, konsten och vardagen får flyta ihop.
Nya Portugal suddar ut linjerna och tar tillbaka kärleken till arbetet. Livsstilen blir viktigare och viktigare – och det är det som gör resultaten så levande.
Låt oss vara tydliga: Nya Portugal är inte ett brott med det gamla. Det är en kärleksförklaring till det – men med ny energi.
Värmen är kvar. Genuiniteten. Familjelunchen. Skuggan under korkträdet. Nu står det dock sida vid sida med hantverksvin, poesi på husväggar, och DJ-set med fado i basgången.
Portugal har alltid haft själ och just nu har det också momentum.
Vill du upptäcka det själv?
Följ oss på @portugisiskavinklubben där vi lyfter det Portugal vi dricker, älskar och lever – i den gamla världen, fast med ny puls.
